Den pastorala relationen och människans helighet

09/06/2015

På svenska

10405489_915024525194016_8249161803053038042_n

En pastoral relation är inte enbart en stödjande relation där den lidande kan finna en räddningskrans som hjälper honom genom svåra perioder i hans liv, eller en relation där prästen utför de religiösa ritualer om behövs för utdrivande av den onde eller av den slutgiltiga fienden, som är döden. Det är inte heller ett förhållande där liv och död förskönas genom självcentrerad spiritualitet eller diverse psykologiska knep för att minska på fruktan för döden och minska på smärtan av förlusten.

Det som är avgörande för om den pastorala relationen är betydelsefull är om den återger och bekräftar heligheten hos den lidande – att en mänskas natur har en helig dimension som är återskapad och fullkomnad ”i Kristus”; att han är ett kärl som rymmer den gudomliga nåden, en skatt som inte förgås, oberoende av alla prövningar, tryck, svårigheter och skador den må möta.

Det är så speciellt för cancerpatienten som känner sin kropp bokstavligen smälta bort genom sjukdomsförloppet eller den aggressiva behandlingen av den. Han känner att värdigheten och identiteten av hans mänskliga existens hotas. Således är det, med hänsyn till dessa svårigheter, väsentligt för den lidande och dem omkring honom, att prästen bekräftar att mänskan förblir betydelsefull som en avbild av Gud och kärl för den gudomliga nåden .

 

Ett utdrag ur föredraget som fader Stavros Kofinas kommer att hålla på konferensen “The End of Life in Cancer: The shiver of borders” som hålls 18-21 juni, 2015 på Theological School of Chalki

Tilaa

Subscribe to our RSS feed and social profiles to receive updates.

Kommentointi on suljettu.

%d bloggers like this: